ateismen är falsk

Ateismen har brister. Att förneka Gud är inte som att förneka ett föremål. Ett föremål kan vi visa eller se, om det finns. Men att förneka något är inte som att visa att det finns. Förstås! Det är mycket svårare.


Säg att du påstår att det finns enhörningar. Jaha, säger jag, varför ska jag tro på det? Jo men jag har en här ute på gården. Och så visar man den och sedan kommer kvällspressen o.s.v.


Men sedan påstår någon att det inte finns änglar. Jaha, säger jag (jag upprepar mig), varför ska jag tro på det? Och då kan du inte visa upp den icke-existerande ängeln. Du måste komma på något annat sätt. Men hur ska man göra? Ska det bli något slags sannolikhetsresonemang? Ja hur ska man beräkna sannolikheten för det. Det går inte.Alltså något slags resonemang bör det vara. Och de argument som jag själv använt mig av är en pragmatisk version av Occams rakkniv:Det finns ingen anledning att tro på en skapande Gud (eller annan Gud heller).

För några år sedan kallade jag mig kristen agnostiker. Detta eftersom jag var född in i kristenheten, faktiskt döpt men inte konfirmerad och hade principiellt avstått från att tycka något om Guds existens.
Men om jag var petnoga så var jag ateist. Detta eftersom jag ansåg att "det som man inte kan bekräfta kan man inte anse existera". En variant av Occams rakkniv. Jag förstår helt och fullt en sådan ståndpunkt. Den letar, likt Descartes efter en säker ståndpunkt, ett otvivelaktigt axiom.
Men likt Descartes slutsats (jag tvivlar alltså finns något) kommer den inte särskilt långt. Kant var mera ärlig i sin slutsats att det måste finnas något bortom våra sinnen. Men även han kom inte speciellt långt (kan du beskriva ett noumen?).